Forskning av Hasse-Nima Golkar
Enligt publicerade rapporter meddelade OpenAI den 5 oktober 2026 att företaget gradvis skulle införa osynliga textvattenstämplar för viss text som genereras av ChatGPT och Codex inom Europeiska unionen. Denna teknik, som kallas textGrain, skapar ett statistiskt mönster i ordvalet, vilket kan göra det möjligt att identifiera vissa texter med hjälp av automatiserade verktyg. Men den centrala frågan är: Kan vanliga läsare identifiera artiklar och översättningar som helt eller delvis har tagits fram med hjälp av artificiell intelligens, efter att de har publicerats på webbplatser och sociala medieplattformar?
Det korta svaret är: ibland, men inte alltid – och inte med fullständig säkerhet.
AI-detektorer analyserar skrivstil, ordval och meningsbyggnad för att uppskatta sannolikheten för att en text har genererats av artificiell intelligens. Men de kan också felaktigt klassificera texter skrivna av människor som AI-genererade.
En annan metod, så kallad osynlig vattenmärkning, kan införa ett tekniskt mönster i texten som specialiserade verktyg eventuellt kan upptäcka. Även denna metod har dock sina begränsningar. En vattenstämpel betyder inte nödvändigtvis att AI har skrivit hela texten.
Översättningar kräver också eftertanke. Att översätta en människoskriven text med hjälp av AI är inte samma sak som att skapa en helt ny text från grunden. Dessutom visar den färdiga texten inte alltid hur mycket människan respektive AI har bidragit med.
Slutsatsen: Det är fel att hävda antingen att alla AI-genererade texter går att upptäcka eller att det är omöjligt att upptäcka dem. En rättvis bedömning kräver trovärdiga tekniska belägg, inte enbart skrivstil eller resultatet från ett enda detektionsverktyg.
